Tillägg 2006-03-16

Den 2 mars sjukskrev Dr Bonny Hallberg, FHV, mig på 50% t o m den 12 mars. Veckan innan sjukskrivningen gick ut beställde jag ny tid på FHV för att få den förlängd, möjligen att jag kunde sträcka mig så långt att jag kan jobba 75%. Den 13 mars fick jag tid på FHV. Samma dag blev jag uppringd av FHV (receptionisten) som meddelade att läkarna där inte kan gör mer för mig utan att jag måste avvakta besöket på sjukhuset. Trots att det i brevet från sjukhuset står ”Behöver Du läkarkontakt under väntetiden ska Du i första hand vända Dig till Din inremitterande läkare”.

På kvällen den 12:e skrev jag följande meddelande till Dr Hallberg:

Den 2 februari sjukskrev du mig på 50% och det gick ut igår (12/3). Förra veckan ringde jag till Öresundshälsan och beställde tid för att få den förlängd på 25% fram tills jag varit på endokrinologen på UMAS.

Jag beställde tid hos Ulrika eftersom det är hos henne jag varit innan och du
berättade att hon skulle vara tillbaka vecka 8. Idag blev jag uppringd av en person hos er som sa att Ulrika skulle fortsätta vara långtidssjukskriven och därför inte kunde hjälpa mig och att du också sagt att du inte kan hjälpa mig utan att jag får avvakta besöket på UMAS.

Det är ju riktigt att företagshälsovården inte kan hjälpa mig med Dosinställning och ett förmodat tillägg av T3 då endast Levaxin inte tycks ha någon effekt på T3-värdet, men det var inte det som var min tanke, utan jag ville att FHV skulle förlänga sjukskrivningen tills den remiss du skrivit ”trätt ikraft”. Med lite ansträngning från min sida var jag också beredd att ändra sjukskrivningen till 25% istället för 50%.

Jag känner mig nonchalant behandlad. Jag är jättetacksam för att du skickat en remiss till UMAS, även om det tog två veckor att få iväg den och jag fick stöta på. Jag är inte en person som fuskar, jag har en diagnos, jag är sjuk och jag orkar inte jobba full tid förrän min eländiga sköldkörtel är lite mer stabil.

Jag ansträngde mig till det absolut yttersta i två år tills jag äntligen fick en
diagnos i september 2004. Allt jag fick höra fram tills dess var att jag nog bara var lite stressad och att det inte var något fel på mig. Jag lade ca 40.000 kr på alternativ behandling – qigong, massage, zonterapi, ljusakupunktur, vitaminer, mineraler, you name it. Jag kämpade på ändå trots att jag var så trött och så nedgången att jag många gånger på väg till jobbet vände mig mot bilen och sa ”kör hem mig igen”. Vissa dagar var jag sjukanmäld och hemma, andra dagar har jag fram tills sjukskrivningen i början av februari tagit ut all sparad semester, kört flextiden i botten och tagit tjänstledigt för att få en paus och kunna vila. Jag har INTE belastat samhället i onödan och jag är uppfostrad till att på jobbet är man. Jag har avvaktat, försökt allt jag kan och tänkt ”i morgon är en annan dag, då är det nog bättre, jag måste ha tålamod”. Tålamodet har börjat tryta nu, jag har tagit mitt förnuft till fånga och bett om hjälp och då får jag inte det fullt ut. Jag anser det är helt otroligt att en hederlig människa som jag inte kan få vara sjukskriven 25% fram tills besöket på UMAS då endokrinologen tar över behandlingen.

Jag har ringt och pratat med dem och till min stora glädje har jag i alla fall blivit tilldelad den läkare jag fått tips om som kunnig på området. Utan att behöva strida för det!! Jag har också fått brev från dem där det står att jag ska komma och ta prover i slutet av mars och sedan, gissar jag, får jag väl träffa läkaren i mitten april.

Jag skämtar absolut inte när jag säger att jag är sjuk och mår skrutt. Att jobba halvtid har varit mycket bra för mig. Jag har kunnat gå ut på mina morgonpromenader utan att behöva stressa – för att promenera får antingen igång en trög kropp eller så lugnar det ner en uppjagad. För det svänger lite hit och dit. Allt från ledvärk till uppjagad, massiv trötthet, till cement i huvudet och dimsyn. Men det är precis som det är. Det är så här man mår med låg ämnesomsättning. Det påverkar de flesta organ i kroppen och har man som jag kronisk inflammation i körteln har man även lite av motsatsen till låg – man kan bli darrig, fumlig, uppjagad och hjärtat bultar.

Jag har en dialog med tidningen Expressen om den här sjukdomen då jag vill att den ska få uppmärksamhet. Just nu kör de en serie om hjärtat och jag tänker inte ge mig förrän de griper sig an sköldkörteln också. Vi lär vara 200.000 i Sverige som är drabbade, 5.000-6.000 om året insjuknar och endast en av tio får diagnosen vid första läkarbesöket. Med tanke på hur vanligt det är med ämnesomsättningsrubbningar är det bedrövligt att inte kunskapen är högre.

Ja, ja – kommer du på bättre tankar och går med på att sjukskriva mig 25% tills mitten av april är du mycket välkommen att höra av dig. I annat fall får jag kämpa på och plocka ut tjänstledighet när cementen i hjärnan krossar mig, tröttheten fäller benen på mig eller dimsynen gör att jag inte kan ta mig till jobbet.

Slut på meddelandet.

Idag fick jag sjukanmäla mig för att jag har cement i huvudet, ser dimmigt och är allmänt spagetti i kroppen. Jag klarar inte att jobba 100%.

MEN! Idag fick jag också brev från Dr Hallberg där han skickar ett sjukintyg med beviljad sjukskrivning på 25%! Han förstod. Han lyssnade. Han tog ovanstående rader till dig. Tack för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.