Dags för ny rapport. Idag känns det trött och segt. Söndag och man kan vara trött ändå, men det är skillnad på trötthet och trötthet och till mig kan man inte säga ”man kan vara trött ändå” – jag vet skillnaden. Igår var det också åt det sämre hållet och jag gjorde inte mer än nöden krävde.
Sedan senast jag skrev har det gått upp och ner. I jämförelse med innan jag började medicinera är det himmelriket, men inte 100% och därmed inte tillfredsställande. Löpträningen som jag drog igång i januari har legat nere igen tills nu.
Det är fortfarande så att det går i vågor under dagen. Jag blir alltid påmind på ett eller annat sätt och det är minst bra på morgon/förmiddag.
Den 9 mars var jag i Stockholm över dagen. Flög upp med 8-planet. Första resan dit upp sedan förra senvåren. Det var ingen bra morgon. Jag tvingade mig ombord för att slippa höra historian om ”den inbillade sjuke”, men när jag väl satt där gick det värsta över och jag kunde genomföra dagen utan större problem (så bra att du övervann det här då, sa min chef – han vet inte vad han pratar om … När han var i 30-årsålder vågade han under ett halvår inte gå ut. Hypnos hjälpte honom säger han. Han är förstående, men förstår nog ändå inte. Han och personalmannen i företaget är rätt mycket för ”det sitter i huvudet”).
Enligt massören, som är insatt i det mesta när det gäller hälsa och välbefinnande, kan det svänga från den ena stunden till den andra. Jag kan bekräfta att det han säger om detta verkligen är så. Ibland är det som att trycka på en knapp från dåligt till bra och tvärt om. Han har föreslagit att jag vid nästa provtillfälle ska be att få göra tre prover – morgon, lunch och eftermiddag (jag har också läst om dygnsmätning).
Jag har funderat på det här med att det är så stor skillnad mellan morgon och kväll, om det kan ha något samband med intaget av medicinen. Fr o m den 9 mars har jag därför tagit dosen på kvällen istället och en klar förbättring har skett, även om det varit tungt några dagar ändå. Nackdelen med att ta dosen på kvällen – i samband med sänggående – är att det är svårt att hålla sig till samma klockslag.
Någonstans har jag läst att om man har Hashimotos ska dosen tas på morgonen på fastande mage med rikligt med vatten och att man sedan inte ska äta något på en halvtimme. Eftersom det lär tar 6-8 veckor innan dosen är i full kraft kan man ju fundera på om det spelar någon roll med morgon eller kvällsintag. Men jag vill säga att kvällsdos verkar passa bättre för mig.
Den 17 mars var jag hemma från jobbet. Dagen innan hade varit en ovanligt bra dag, men jag började må dåligt på kvällen. Jag gick upp för att gå till jobbet, men eftersom jag är trött på att anstränga mig, härda ut och vara stark stannade jag hemma. Låg i soffan under filten hela förmiddagen, på eftermiddagen var jag tvungen att aktivera mig för att åka och hämta däcken till min bil som skulle säljas på kvällen. Det gick ok och senare på kvällen var jag ute och gick en runda och jag kunde även intressera mig för klädinköp på Mobilia innan stängningsdags. Något som hade varit en omöjlighet på förmiddagen.
Omkring den 21-22 mars dök det upp knäont. Det kändes åt det hållet som innan jag började medicinera. Jag noterade också en skrovlig stämma vid något tillfälle den här veckan. Påskafton, den 26:e, var en svag dag fram till eftermiddagen. Kroppen kändes som spagetti och jag sade nej när min mamma föreslog att vi skulle ut och äta lunch. Huvudet vill men kroppen vägrar samarbeta …
Veckan efter påsk (13) kändes lite bättre och jag var ute och sprang tre rundor på 15-20 minuter. Gick ok.
Fredagen den 1 april var jag dock trött, matt och svag. Jag tog på mig för att åka till jobbet, men jag vände när jag stod på busshållplatsen (den nya bilen är inte levererad än), gick hem och bestämde mig för att jobba hemifrån på förmiddagen. Det kändes som att det skulle vara en för stor ansträngning att sitta på bussen en kvart.
Jag hade kunnat jobba hemma hela dagen, men jag tog mig till jobbet vid lunchtid för jag skulle ändå till massören/zonterapeuten tidig eftermiddag. Det gick bra och när jag varit hos massören kände jag mig ok igen.
Den 1:e kom jag också fram till att jag skulle höja dosen en smula på eget bevåg. Men detta är inget bra. Köpte en tablettdelare och en gång går pillret att dela, men sedan … Efter den 1:e har jag ätit en smula extra (¼ eller nog egentligen 1/5-1/6 – en smula), men jag slutar med det idag igen – jag vill hålla mig till ”doctor´s order”.
Under vecka 14 har jag gått med som medlem i sajten www.thyroid.nu. Där står en del intressanta saker som jag tagit till mig. Jag ska bland annat undvika mjölkprodukter tänkte jag. Enligt sajten kan man hålla nivån av antikroppar nere om man undviker mjölkprodukter och fet fisk och detta är särskilt intressant eftersom det står i min hårmineralanalys att jag ska undvika just detta (där pekar de ju även på problem med sköldkörteln). Enligt analysen ska jag också undvika vitt mjöl och allt det här har jag känt – äter jag pasta tar det två dygn innan jag tömmer tarmen. Tunnbröd går inte heller och glass är ingen ”hit”. Ost har jag alltid mått dåligt av om jag ätit det innan eftermiddagen. Ska man tro det som står på sajten kan nivån av antikroppar vara det som skiljer mellan att må bra och dåligt om övriga värden är bra. Det står också att man med hjälp av motion kan återställa kaoset som blir i hjärnan – att man med motion kan få rätt balans mellan sympatikus och parasympatikus, gas och broms.
Nu när jag inte haft någon bil har jag promenerat hem från jobbet. Det tar ca 40 minuter och jag har bara fuskat och åkt buss tre gånger de här tre veckorna. Jag har noterat att det känns bra att gå (fast det vill ju till att man inte har en megatrött dag …). Tre löprundor på 20-25 minuter har det blivit även under vecka 14.
Igår när jag skulle strecha efter löprundan kändes det som om senorna i knävecken drog ihop sig. Detta har jag inte haft sedan jag började medicinera. Innan jag gjorde det kunde jag inte lägga mig på golvet och torka upp vattnet efter duschen utan att senorna drog ihop sig – med följden stor smärta när jag sedan rätade ut benen. Det var likadant igår. Idag är det bättre men hela dagen igår var det problem att räta ut benen ordentligt. Jag liksom knäade när jag stod vid diskbänken t ex.
Jag funderar mycket på vad jag kan göra själv för att komma tillbaka 100%. Att undvika mjölkprodukter och att röra på mig är två steg på den vägen. Jag känner fortfarande att det är svårt att planera. Min syster har flyttat till Vancouver i Kanada och mamma är på mig om att jag ska åka dit, men jag känner inte att jag kan ta ett sådant beslut än. Det finns också en man i mitt liv där pusselbitarna för ett gemensamt liv börjar falla på plats. Han är förstående och peppar mig, men ibland funderar jag på hur det ska bli när jag har trötta dagar – om jag ska ha det så här hela livet. Jag är absolut inte deprimerad. Jag är så långt ifrån det man kan komma – jag har full energi i hjärnan, jag vill, men kroppen lägger locket på för att jag ska kunna jubla rakt ut om hur himla bra jag har det. Om några veckor får jag min nya bil, balkongen ska glasas in och byggas ut vilket innebär 10 kvadratmeter i söderläge – det är bara roliga saker och jag har verkligen mycket att glädjas åt. Jag försöker att inte fundera för mycket, men det är lättare sagt än gjort när eländet slår till och man ska ta sig igenom dagen/stunden. När det är bra kan inte ens jag för mitt liv fatta att man kan må som jag gör när det är dåligt eller mindre bra. Det är i och för sig en intressant erfarenhet, men inte något jag förtjänar.
Jag går till massören för kombinerad massage/zonterapi var 10:e dag ungefär. Var 14:e ibland. Jag har gjort uppehåll vid några tillfällen, men tycker då att det blir sämre. Varje besök kostar 360 kronor. Det är tur att jag har en bra lön. Vad gäller jobbet så är planen att gå ner i tid – att jobba en dag mindre i veckan. Men jag känner inte att jag kan glädjas åt en sådan sak än – jag vill bli normal först, eller åtminstone lite mer stabil. Jag har varit sjuk i det här minst två år innan jag började medicinera och då lär det vara så att det tar tid innan man är tillbaka fullt ut. Tålamod Svensson!!
Dåliga dagar äter jag Rosenrot och ibland även Chisandra. Det verkar ha en funktion att fylla. Jag äter också regelbundet Omega Lin (linfröolja med Omega 3 och 6) samt Mivitotal (en väl sammansatt vitamin- och mineralblandning i flytande form).