Mellan mitten av februari till mitten av april började springa lite smått igen. 2-3 km några gånger i veckan – varannan dag för att återhämta emellan. Under denna tid sprang jag också 2-3 rundor på 5 km. Några cykelturer gjorde jag också.
Lördagen efter påsk hade jag varit på Bo01 och ätit lunch och legat i solen. Mådde jättebra. Kom in på Mobilia för att köpa blommor och besöka videobutiken. Köpa blommor gick bra, men fem steg in på Mobilia så rann all energi ur mig. Svag, svettig, trött, ökad aktivitet i bröstet och orolig i magen. Klarade hyra videofilm och körde sedan hem och lade mig. Helt groggy.
Jobbade måndag och tisdag. Gick hem efter lunch på onsdagen och var hemma torsdagen också. Kände mig helt slut.
FHV har velat ha rapport om hur det går. Veckan efter händelsen på Mobilia skrev jag en rad och berättade för Ulrika vad som hänt. Hon tipsade då om EnerQiCenter. Jag beslutade mig för att prova och köpte 2 x 10 besök. Hårdhänt massage. Efter 10-11 gånger fick jag ont i knäna. Den 15 juni fick jag benmassage för att öka cirkulationen till knäna. Denna genererade ordentliga blåmärken. Knäna kändes ganska OK i två dagar sedan var det likadant igen och nu i början juli har det varit riktigt besvärligt och jag har känt av varenda steg jag tagit. Försökte springa en liten 2-km-runda den 7:e, men jag fick vända efter 15 steg. Fanns inte en chans att genomföra.
Abder Cheikh som står bakom EnerQiCenter har en teori om att hans massage dragit fram gamla synder – 25 års löpträning på asfalt.
När jag skulle till EnerQiCenter den 13:e gången fick Ulrika på FHV en ny rapport där jag berättade att jag lyssnat på hennes förslag om EnerQiCenter men att jag inte tyckte att det hjälpt mig så mycket. Svaret blev då att hennes register var uttömt och att jag kanske trots allt skulle söka hjälp hos en psykolog eller läkare som jag själv trodde på.
Med Torbjörn Mårtenssons hjälp kontaktade jag Lena Landgren som är psykolog. Jag var hos henne tre gånger och sedan tyckte vare sig hon eller jag att jag skulle behöva fler träffar – ”du vet redan allt det vi pratat om, detta har bara varit bekäftelse på det” och ”löpträningen har stått för balansen i ditt liv och när den inte längre finns blir det kedjereaktioner” – ungefär så sa hon.
Denna första semestervecka har varit lite blandad på hälsofronten. Så trött kan jag inte säga att jag varit, men jag känner mig orolig för att jag är med om det här. Det är hemskt! Jag vill inte bli en pinne till i statistiken som visar den utmattade skaran. Jag vill ha tillbaka min kraft och min energi. Jag känner inte igen mig själv. Jag drar mig för många aktiviteter för jag är skräckslagen att jag ska bli riktigt trött igen, att jag ska ta i för mycket.