Igår var svarta mattan utrullad utanför Clarion Hotel & Congress Malmö Live och jag var där. Inbjuden av hotellet och det var en generös tillställning de hade fått till. Vi var många. Så många att vi var indelade i två grupper. Den ena anlände redan vid 18-tiden och något säger mig att de som var med där var musikfolk. De bjöds på konsert kl 19.15 och en kvart senare var det dags för andra svängen att gå in.
Här gissar jag att man vände sig till marknadsfolk och vi bjöds på buffé som bar inspiration från Sverige, Japan, Mexiko och Spanien och så fanns där falafel och kebab – när jag slår på det så får jag upp att kebaben kommer från Irak. Jag har aldrig ätit kebab. Den kom till Sverige efter det att jag slutade äta kött, men jag blev mätt på det andra som bjöds ändå.
Jag höll mig till gubbröra, skagenröra, det mexikanska och japanska och så slank det ner ett par skivor manchego också – det är min själ en god ost. Dyr är den också och gårdagens kalas måste ha kostat en väldig massa pengar. Fri dryck var det också – rött, vitt, öl och vatten. Fri mängd. Det snålades inte någonstans.
Efter den “riktiga” maten öppnades dörrarna till korridoren mot Malmö Live Konserthus och där bjöds det på desserter. Plural. Små, söta och goda bakverk med inriktning på choklad (jag valde att äta och ta smällen av sur mage och påverkat ansikte) och så kaffe för dem som ville ha det.
MEN! Vi var många som undrade när “någon” skulle komma och säga något. Vi var många och vi var utspridda så att framföra en välkomsthälsning hade väl fått göras i etapper, men jag hade förväntat mig att Stordalen i egen hög person skulle säga något även inomhus till oss som var inbjudna till mingelpartyt. Det är ju liksom hans hotell.
Störigt var det också att ståborden var så få. Jag och mitt sällskap och väääldigt många andra fick äta med tallriken i handen och när man står upp i 2-3 timmar blir det jobbigt. Fler ståbord hade fått plats utan problem. Anläggningen är väl tilltagen.
Upplägget var nog att dem jag kallar musikfolket bjöds på konsert och vi andra bjöds på buffé. Men om detta har jag inte fått någon information. Det är rena gissningar. Att det skulle bli buffé i någon form läste jag i Sydsvenskan en timma innan det var avfärd hemifrån. Jag jobbar med konferenser, jag har varit ansvarig för rätt stora och rätt många konferenser och kongresser och jag är rätt kunnig inom informationsområdet också och tycker väl kanske att något brustit här.
När jag tackade ja till partyt fick jag en bekräftelse där det stod att program skulle komma senare. I fredags eftermiddag dök det upp ett mail med en bifogad fil som var döpt till Följebrev2.pdf – program tänkte jag, men det enda det innehöll var att man ombads vara på plats “från kl 19.30” och att man inte skulle komma med egen bil.
Häromdagen dök ett förtydligande upp. Där stod det att man skulle respektera klockslaget och att just jag skulle komma kl 19.30. Det hade inte gått att komma tidigare för det var vakter som såg till att ingen kom in före kl 19.30 – musikfolket skulle väl bänka sig innan marknadsfolket släpptes in. Om det står “från kl 19.30” är det drop-in i min värld. Men om man nu skulle respektera klockslaget ville det till att vara där prick.
Sedan tycker jag att det är obegåvat att döpa filen med “programmet” till Följebrev2.pdf. Då tror man att man missat något – finns det Följebrev1.pdf också? Jag mailade Bindefelds organisation om det, men fick inget svar. Att skicka ut ett vettigt program där det står att det är konsert för första gruppen och buffé för den andra hade varit genomtänkt. Nu svävade vi alla i okunskap om vad som skulle hända och vi var många som trodde att vi också skulle på konsert. Istället var det musikframträdande en trappa upp och det var stående där också. Jag och sällskapet hade väldigt ont i fötterna efter timmarna med mat i handen så vi valde att avvika strax efter kl 22, men musiken skulle pågå till kl 2 fick vi veta från en i personalen. En av många i personalen. Personalen kändes nästan lika många som vi. De var överallt och sprang som tättingar med mat och donade. Mycket bra service på den punkten, men informationen innan om vad som skulle hända saknades.
Så jag får vänta lite till med att besöka Malmö Live Konserthus. Jag var där i november på en visning, men då var det bara en stor byggarbetsplats – stolarna var dock på plats. Idag surfade jag in på nya konserthusets fina och fräscha hemsida och gjorde två beställningar. Konsertversion av Kristina från Duvemåla med bland andra Sanna Nielsen och Philip Jalmelid i mitten av november och julkonsert med Tommy Körberg och ett 12-mannaband några dagar innan julafton.
Nästa år arrangeras Eurovision i Sverige igen. Malmö klarade det galant förra gången. Jag hoppas att vi får det igen och enligt Sydsvenskan igår har Christer Björkman uttalat att Malmö Live vore lämpligt för Eurovisions förfest. Jag håller helt med. Låt Malmö få arrangera. Vi kan det här och varför bryta ett vinnande koncept?