Egentligen är det 12 år sedan jag blev sköldkörtelsjuk, men diagnosen fick jag den 13 september 2004 så på lördag är det tio år med den katastrofen. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och jag har gjort megastora framsteg under de här åren, men likväl är det mitt livs sorg att jag har drabbats just av detta. Mitt livs mardröm.
Jag har lärt mig massor, jag är en annan människa idag än vad jag var i det friska livet och jag fått vänner som jag inte skulle haft om jag fått vara fullt normal, men jag hade kunnat vara utan allt det där. Du som är drabbad förstår nog vad jag menar. Det finns en del som säger att de inte hade velat vara utan rysligheter i sina liv för att det lärt dem så mycket, men jag tillhör inte dem.
Jag kom tidigt fram till att jag var tvungen att prata om detta. Något annat fanns inte på kartan. Jag som annars inte precis delat med mig av mig själv. Det var ett riktigt drag och att starta bloggen var också det enda rätta. Då fanns det ETT forum på webben som jag var flitig besökare på, idag är det helt annorlunda. Forum, bloggar, råd och dåd finns det numera många av. Vi som är sköldkörtelsjuka är mer offentliga nu, vi syns och hörs och det är bra – för är vi tysta kan vi få andra att tro att allt är frid och fröjd. Så är det inte så dela med er av era upplevelser, var inte rädda för det – läs på, berätta, upplys!