Nu är det endast fyra platser kvar. Frågan är om jag ska sätta stopp här så att jag och ex-maken har varsin stol att sitta på också och reservera två platser till media? Jag tror att jag väntar med att ta ställning till detta några dagar till. I annat fall plockar jag in fyra sköldpaddor till och placerar mig i ett fönster, låter media stå och förpassar ex-maken till avdelningen för kaffekokning. Men han vill nog vara med och lyssna också tror jag. Han har varit med på hela min eländiga resa – från frisk till sjuk till dagsläget och sett vilken otrolig förvandling det blev när jag fick Armour Thyroid våren 2009.
När det gäller dagsläget så är det svårt att begripa hur väääldigt sjuk jag var och hur det faktiskt är idag. Jag är lite fundersam på om intaget av Prednisolon (kortison) det senaste halvåret på grund av reumatism kan ha något med min fullt normala energi att göra.
Den 10 oktober ska jag på återbesök till reumatologen och då skär vi nog ner ytterligare på kortisonet. Jag började med 1,5 piller (7,5 mg) och åt det i tre månader. Sedan två månader äter jag ett piller (5 mg). Undersökningar visar att man bör äta kortison ett halvår för att få bäst resultat mot reumatism. Det ska bli intressant att se vad som händer med måendet när kortisonet tas bort helt.
Jag är stel i fingrarna när jag inte viftat med dem på ett litet dag. Det är stelt att böja dem då, men jag kan böja dem och när jag böjt dem tio-tolv gånger så känns det bättre. Jag har märkt att jag gärna böjer och sträcker fingrarna i halvdvala under natten också. Allt för att hålla igång dem. Jag sover med handledsskydd och det funkar mycket bra. Handlederna är inte helt normala heller, men i jämförelse med hur det var när jag började medicinera i slutet av april så är det alldeles otroligt bra.
Jag började medicinera samtidigt som jag åkte till Milano och Desenzano del Garda. Kvällen när jag kom fram skrek jag högt av smärta i handlederna när jag viftade till lite plötsligt och bland annat skulle hänga upp handduken på stången i badrummet. Det blev handledsskydd i två dygn för att jag inte skulle stöta till dem i onödan.
I yogan kan jag göra allt igen och har kunnat ett tag. När det var som värst kunde jag inte ens ta mig ner på golvet. Å kämpade jag mig ner ändå så var det sju resor värre att ta mig upp – jag satt där och tänkte “hur gör jag nu då?!”. Å dåliga golfslag kan jag inte beskylla reumatismen för. I mars trodde jag att jag betalat årsavgiften till Bokskogen helt i onödan “det här går aldrig, jag kommer inte att kunna spela i år, omöjligt”. Men jag hade verkligen väldigt fel och reumatism är inte något man ska vara skräckslagen för – inte på min nivå i alla fall.
I morse när jag torkade håret tänkte jag på hur det var för ett halvår sedan på morgonen. Jag staplade upp ur sängen och första halvtimmen gick jag med svårigheter. Faktiskt. Jag överdriver inte. Jag hade j-t ont i mina fötter! Nu har jag bara ont i stortårna när jag spelar golf. Jag ska be reumatologen om en remiss till ortopeden så att jag får skoinlägg. Jag har förstått att många reumatiker har skoinlägg. Det är egentligen mest i högertån jag får ont, men då gör det ont som attan. Det är också höger fot som var mest reumatikersvullen. Hua, det var hemskt!