Status på deltagarantalet till föreläsningen med Helena Rooth Svensson i Limhamn den 19 september är nu att 47 har anmält sig och betalat. Under dagen har ytterligare fyra personer indikerat att de har betalat – det tar 1-2 dagar innan pengarna syns på kontot.
Tipset är därför att vi blir 60 personer på föreläsningen. På vägen hem från jobbet idag var jag och köpte ett rör till med kaffekoppar och ytterligare en förpackning assietter. Jag utlovade någonstans Cape Brandy Tarte till pausfikat, men det blir det inte – det är alldeles för mycket råddande med att baka den kakan till så många personer. Dessutom kräver den vispad grädde och då är det ytterligare en grej jag ska ta med mig till Folkets Hus och jag måste vara rationell. Därför kommer det att serveras äppelkaka – en typ av kaka som inte kräver tillbehör. Därmed kommer jag inte på något enda vis ha sysselsättningsproblem när jag kommer hem från jobbet den 18 september, men jag har bakat den här kakan förr till lika många och det är inga problem. Tre plåtar in i ugnen och vi är i hamn.
Det är mycket att dona med ska ni veta. Det kommer många mail och en del samtal om detta och alla ska tas om hand. Vill ni underlätta för mig så betalar ni som anmält er avgiften snarast – då blir det inte så långt tid emellan ankomsten av anmälan tills pengarna finns på kontot = mindre för mig att hålla bevakning på. Jag vet att jag tjatar om detta, men jag är ordningens kvinna och förväntar mig att alla andra är inne på det spåret också.
Ex-maken är inhyrd som “hjälpvärd” den 19:e också. 60 personer är många att serva, men absolut hanterligt. En gång i tiden jobbade jag med större konferenser/kongresser. Jag brukade säga att har du möten med 150 personer ska du i princip kunna namnen på deltagarna och veta varifrån de kommer. 300 och det blir gränsfall, då är det mer en stor massa du har framför dig. 1.200 – då blir det jobb! Språklärare hade jag en gång och de var så många. Stora föreläsningar och mindre grupper i 2-3 dagar inklusive middagar och “nattjänst”. Som jag slet! Jag höll på med det i 1,5 år och under högsäsongen (vår/höst) var jag först in på jobbet, sist ut och några pengar gjorde jag inte av ens på mat för allt var stängt när jag åkte hem. Det kunde bli mjölk på bensinmacken på vägen hem så att jag kunde äta havregrynsgröt innan jag slocknade och sedan var det “grab the nearest thing” när du skulle iväg på morgonen igen. Helt galet och inget jag saknar. Det var mer en befrielse när mitt gamla jobb ringde och erbjöd mig en tjänst som innebar att jag skulle bygga upp företagets Intranät. Visst, sa jag – jag kommer direkt!
Du undrar säkert över kopplingen konferensarrangör och uppbyggnad av Intranät. Det är helt olika jobb. Long story – men gamla meriter var väl grejen 😉