Sitter på Malpensa i Milano och väntar på flighten hem till Köpenhamn. Den här sista sträckan av resande är mördande tråkig, men det är en kort flight på två timmar så jag ska nog överleva.
Innan jag stänger datorn inför hemresan vill jag berätta att jag idag kunnat ha magnetsulorna från Nikken i skorna igen. Det har jag inte haft på flera månader. De har inte fått plats. En halv storlek går åt till dem. Så svullnaden går nedåt. Fötterna är fortfarande ömma när jag smörjer in dem efter duschen, men det går absolut framåt och jag har bara ätit Prednisolon – kortisonet – sedan i fredags och huvudmedicinen Methotrexate har jag tagit EN gång. En dos som är under upptrappning ett par månader framöver.
Händerna är däremot lika skruttiga som innan. Vilket innebär att jag inte kan böja fingrarna ordentligt och jag kan inte trycka ner handflatan mot ett bord och räta ut fingrarna ordentligt så att hela handen rör bordet.
För dig som undrar över Prednisolon så är det bara tillfälligt. Jag vet att en del sköldkörtelpatienter får detta för att binjurarna inte ska lata sig, men det är alltså inte därför jag äter detta piller utan för att komma till rätta med den dumma och helt onödiga reumatiska inflammationen.
Nu är det snart boarding och jag stänger butiken. Vi hörs hemifrån!