SVT1 har ikväll sänt filmen Mamma Mia. Jag har sett den några gånger och imponeras varje gång av att man kommit på att väva ihop så många gamla låtar till en hållbar story som älskas över hela världen. Filmen är sprungen från musikalen och jag läste precis på Dagens Industri att just musikalen spelat in 13 miljarder kronor. Där har jag bidragit med att närvara vid, vad jag kommer på nu, sex föreställningar – London, Detroit, Berlin, Malmö, Köpenhamn och New York. Det skulle blivit Stockholm också, men planet var försenat och jag hann inte fram i tid. Pengarna fick jag tillbaka från Malmö Aviation och jag skänkte dem till Cancerfonden.
Störst upplevelse var New York. Det är coolt som attan att befinna sig i världens huvudstad, vara svensk och få gå på något där publiken ställer sig upp och sjunger med, dansar och har sig. I Köpenhamn satt jag på andra raden och i mitten och det var otroligt bra. Sämst var det i Malmö. Sista raden på parkett på Malmö Arena.
I Detroit var det mest spännande – en galen stad jag hamnade i för att jag vann en flygbiljett dit på KLMs julkalender. Det här är verkligen en annan historia. Jag hamnade bredvid ett par som började prata med mig. Eller om jag började prata med dem. Jag hade inte pratat med någon på flera dagar och det här var samma dag jag skulle åka hem. Att jag vunnit flygbiljetten gjorde storyn bra och de undrade om jag kände Björn & Benny – lilla Sverige, då tror de i stora Amerika att alla känner alla. Sedan kom damen på att hennes mamma kände någon som kände någon i Limhamn, den del av Malmö och där jag bor nu. Hon ringde sin mamma minns jag. Å sedan accepterade jag skjuts med dem till mitt hotell där jag skulle hämta väskan för att sedan åka vidare till flygplatsen. Fattar inte att jag vågade stiga in i en okänd bil så där bara – en del knäppa grejer har jag gjort i mina dagar. Idag hade jag inte gått på en sådan grej, men då bedömde jag det faktiskt som säkrare att åka med dem till hotellet än att ta mig dit på annat vis. Dagen innan hade jag varit på teatern och hämtat ut biljetten och i luckan trodde de inte sina öron när jag sa att jag promenerat dit.
– It is not wise of you.
Det förstod jag när jag tittade mig omkring. Det var HEMSKT! Jag tog bussen tillbaka och där blev jag mönstrad uppifrån och ner. Ung och blond tjej stiger på bussen där alla andra är färgade. Det kändes väääldigt märkligt. Detroit är som en annan planet.
Nog om det.
Jag har väldigt många nära, varma och stora minnen med ABBA. Jag har sett avsnitten på SVT nu i julhelgen om gruppen och det är ofattbart så framgångsrika de var och fortfarande är i och med musikalen. Jag mötte Benny Andersson på Sturup en gång för ett antal år sedan. Jag ångrar att jag inte gick fram till honom och tackade för all glädje han och Björn Ulveus givit mig.