Jag var på mammografi igår. Det kom en kallelse för en tid sedan som också innehöll en inbjudan om att medverka i en studie. 15.000 tjejer ska vara med och studien går ut på ett nytt sätt att utföra mammografin på. Maskinen är den samma, men trycket på bröstet är mindre och läkarna som ska analysera bilderna ser mer.
25 tjejer om dagen hinner man med. Men, sa jag, det är väl ingen som tackar nej till detta, så det kan väl inte vara så svårt att få ihop 15.000 tjejer? En till två tjejer av dessa 25 tackar nej varje dag fick jag veta.
– Varför i hela fridens dagar gör de det, undrade jag.
– Vi får inte fråga varför de inte vill vara med, svarade sköterskan, men en del säger att de tycker att det gör för ont att klämma bröstet och en del vill inte att man ska se mer än vad som är nödvändigt, då hittar man kanske något som inte behöver hittas och så blir de oroliga i onödan.
1) Kom igen nu tjejer! Kom inte och påstå att det gör så ont att klämma bröstet i en mammaografimaskin att ni inte står ut med ett par bilder till.
2) Det är väl bra om man hittar grejer som inte ska vara där och vad gör det om man hittar även sådant som är ofarligt.
När det gäller punkten 1 så tycker jag att de tjejer som ojar sig över att det gör ont att klämma bröstet är bland de mesigaste och fånigaste som gått i ett par skor. Sluta larva er! Det finns väl värre grejer? Som att vara sköldkörtelsjuk t ex. Jag kan räkna upp 1.000 grejer till som är värre än klämma bröstet i en mammografiundersökning så sluta fåna er.