Så, nu är det två piller Armour Thyroid per dag som gäller. Idag har jag haft en bra dag (igår var jag redo att kasta in handduken!). Inte för att det ger utslag så snabbt, men i morse vaknade jag av att jag i alla fall inte hade lika mycket sköldkörteltrötthetsvärk i kroppen som igår. Kändes gjorde det, men överkomligt. Så då är vi glada för det.
I kväll har jag varit hos reflexologen. Henne har jag besökt regelbundet sedan maj 2005. I början lite oftare, men numera varannan månad ungefär. Hon brukar säga “om alla mina patienter skötte sig som du skulle jag inte ha så mycket att göra”. I början gjorde det otroligt ont i fötterna och öronen (hon börjar med att sätta akupunkturnålar i öronen och så får de verka under tiden hon trycker runt på fötterna), men under väldigt lång tid har det inte känts så mycket. Men idag gjorde det ont både här och där på ett annat vis och det tyder på att det jag känt i kroppen senaste tiden inte är inbilling utan att det är obalans någonstans. Förhoppningsvis är det tillrättat för stunden nu 😉
I morgon har jag golf inritat kl 17. Jag hoppas att det funkar. Just nu står det 21 grader, sol och endast två sekundmeter som gällande för i morgon eftermiddag och det vill jag utnyttja på golfbanan.
För ett par dagar sedan, precis innan du skulle till din läkare, skrev du att du trodde en höjning av din medicindos vara på sin plats, men istället har du minskat den på läkares inrådan, om än bara lite. Så berodde din trötthet kanske på lite, lite övermedicinering? Kan din resa över Atlanten och tidsomställningen därav etc spelat in på hur du känt dig?
Jag väntar ju på överfunktionsymptom i form av hjärtklappning, diarré och allt vad det är, men det händer liksom inte. Jag har varit väldigt trött nu ett tag och den tröttheten har ungefär som när jag inte haft tillräckligt med hormoner. Jag gick ju i två år utan diagnos. Jag har också haft en hemsk trötthetsvärk i kroppen. Det tycker jag dock hjälper med Adrecomp så jag började med det i måndags igen. Idag glömde jag ta dem … Alltså mår jag väldigt mycket bättre plötsligt. Tidsomställning känns inte så här. Till Boston var det hemskt. Det gick absolut inte att sova kl 4 på morgonen. Hem har jag inte ens märkt att jag varit borta. Jag sov hyggligt på planet hem, acceptabelt i alla fall. Gick och lade mig på vanlig tid här hemma efter att ha fixat och donat under dagen – jag var hemma vid 12-tiden – och dipparna man brukar få på eftermiddagen när man åker åt det här hållet kom aldrig.
Jag åt två piller och 1/8 i januari-februari och mådde jättebra på det. Men så var jag på gymmet och dog fullständigt av det. Tog med mig egen musik och kunde köra hårdare. Men jag blev helt utslagen. Så när jag hade repat mig från det gick jag ner till två piller, tänkte att jag inte behövde mer. Efter en vecka kände jag mig urkass, helt utslagen då också. Det var då jag gick upp till två piller och 1/4 och sedan kunde jag inte ändra och dona eftersom jag skulle ta prover. Jag hade ätit två och 1/4 i nio veckor när jag tog proverna.
Så det ska bli intressant att se vad som händer om en vecka eller så 😉