Förra veckan sprang jag över en ovanligt begåvad debattartikel i Aftonbladet. Den handlade om hur det är i sjukvården för en sköldkörtelsjuk och hur det blir sedan när läkemedelsföretaget och Läkemedelsverket struntar i att informera läkare, apotek och patienter om en medicin som inte innehåller det den ska.
Min resa började runt 2005 då jag efter lång tid till sist sökte hjälp för att jag var ”trött”. Läkaren då frågade om familjesituationen och när han fick höra att vi hade en nyfödd så slutade han i princip att anteckna och förklarade för mig att jag självklart är trött. Det är ju alla som är nyblivna föräldrar. Att detta hade pågått ett längre tag och att jag även i över ett halvår varit sjukskriven för depression precis innan var inget som verkade spela någon roll. Magproblemen jag även påpekat fick jag diagnostiserat som IBS. Resultatet blev att jag tänkte att jag måste ”rycka upp mig” för ”alla föräldrar är ju trötta”.
