Sverigepremiär för Billy Elliot på Malmö Opera. En kväll som med största sannolikhet imponerade på varenda en i salongen. Världsklass rakt igenom. I London gav jag för några år sedan uppsättningen betyget 12 på en tiogradig skala. Malmö får elva. Poängskillnaden beror på att London var ett överraskningsmoment. Jag visste inte vad jag hade att förvänta mig. Gårdagens Billy Elliot var tredje gången jag ser musikalen och jag visste vad som komma skulle. Världsklass i lilla Malmö? ABSOLUT!
Tre killar alternerar i rollen som Billy. Grabbarna är inte så gamla och kan därför inte jobba på scen kväll efter kväll – tre par alternerar. Premiärkvällen var rollen som Billy vikt för Grim Lohman och vilken kille! Han var på scen i princip hela tiden och under sina solosånger trollband han alla i publiken. Närmast anhöriga och alla andra perifera vänner och bekanta måste ha varit stolta i kubik. Sicken kille! Att på egen hand äga scenen i så tidig ålder, Lohman går i 6:e klass, är inte illa och “flygscenen” går inte av för hackor. Jag såg att en man i kanske 40-årsåldern en liten bit från mig inte ens kunde sitta tillbakalutad i stolen – han var helt inne i Billys flygande. Coolt att få segla runt där uppe i luften! Stark kropp som kan balansera så utan att falla ihop som en hösäck. Jag satt där och tänkte på när jag gör “Full Locust Pose” på bikramyogan. Jag har en del att träna på …
Billy Elliot är på sina ställen en rolig föreställning, men när Billy sjunger texten i ett brev som hans döda mamma skrivit till honom för att öppnas på 18-årsdagen (han hade tjuvkikat!) blir det känslosamt och vi var nog många som fällde en tår. Likadant är det mot slutet när Billy sjunger svaret till sin mamma. Musiken har skrivits av Elton John. CDn snurrar då och då i bilen till jobbet. När den var ny låg den i spelaren i ett år.
Åsa Fång spelar danslärarinnan. Henne har jag inte haft mycket att säga om innan, men den här rollen märks det att hon gillar. Hon är riktigt bra. Men MARIANNE MÖRCK! Jag säger det igen. MARIANNE MÖRCK! Vi älskar dig! Det är en mindre roll du har som Billys mormor, men ack så viktig och du är fantastisk! Och så Michael. Billys kompis. Den rollen är inte så stor den heller, men som David Fridhem gör den! Huvudnumret för honom är låten som på engelska heter Expressing Yourself. Smashing! En klar 12-poängare. Innan han lämnar scenen flörtar han med publiken, samlar ytterligare pluspoäng och ger oss stor glädje. David går i femte klass. Att våga showa så inför ett fullsatt hus är min själ inte illa.
Det är egentligen bara en sak som stör mig och det kan bero på att jag är lite känslig på den punkten. Jag ogillar svordomar. Svordomar är brist på ordförråd, att svära är fattigt. Det förekommer lite väl många svordomar, men de hårt arbetande gruvarbetarna (i det här fallet strejkande!) hade nog inte ett bättre språk så det får passera med en bock i marginalen. Det är bara att hoppas att eleverna som är bokade på skolföreställningen den 15 februari inte adopterar språket …
Föreställningen slutar med att den unge Billy med resväskan i handen vandrar in i ett rökmoln och ut kommer han som vuxen iklädd triåker. Han följde sina drömmar. Det är det vi ska göra. Kämpa på och följa vår egen väg.
Läs också:
- Skånska Dagbladet från den 14 februari:
Drömmarna får liv i Billy Elliot - Sydsvenskan från den 14 februari:
Yster Billy Elliot med extra allt - Sydsvenskan från den 12 februari:
Premiär i helgen för ”Billy Elliot” på Malmö opera - Expressen/Kvällsposten från den 5 februari:
Klasskamp blandat med balett i Billy Elliot - Expressen/Kvällsposten från den 23 januari:
Fullt ös och hög klass i “Billy Elliot” – musikal