Det är mycket nu! Men igår kväll drog jag iväg till Malmö Live igen. Då stod det Sinatra 100 år – Christer Sjögren på biljetten. Men han fick hålla en lägre profil än vanligt när Andreas Weise tog scenen i besittning. Inte mig emot, för vilken kille han är, unge herr Weise! Sjunga kan han, det vet vi sedan Idol 2010, men han fångar verkligen publiken också när han pratar. Han är rolig och underhållande och trots sina unga år – fyller 30 i augusti 2016, är han en fullfjädrad artist på alla håll. Jag tror det var i våras jag såg honom intervjua artister i samband med schlageriet och han gjorde det som om han inte gjort annat. Jag minns att jag var väldigt imponerad av hans avslappnade och kunniga sätt att prata med folk.
Förutom herrar Sjögren och Weise fick åtminstone jag för första gången stifta bekantskap med Kristin Amparo.
Henne hade jag aldrig hört talas om innan. Hon var väl bra, men Weise var helt klart behållningen. Störst applåder fick dock Sjögren när han sjöng O Helga Natt och de var välförtjänade, det erkänner jag. Kvällens sångare, mot slutet förstärkt av en gästartist, ackompanjerades av Sandviken Big Band.
Om gästartisten sades att de inför turnén efterlyst en lokal sångare som tolkar Sinatra i varje stad som besöks. Det är svårt att tro annat än att mannen igår tillhör något annat än den fasta ensemblen i alla städer som besöks, men jag ser nu att Sydsvenskan skrev om den här efterlysningen redan i september och där står
Nu är Malmös egen Frank Sinatra utsedd. Den snart 50-årige läraren Andreas van Lunteren får ta plats på scen i Malmö Live i december vid sidan om Christer Sjögren, Kristin Amparo och Andreas Weise.
Jag kan säga som så att Frank Sinatra, släng dig i väggen! Andreas van Lunteren var alldeles fantastisk och jag hade mer än gärna hört mycket mer av hans stämma. Lysande!
Nu var det tredje gången jag besökte Malmö Live på kort tid och jag gillar allt med anläggningen utom en sak. På en punkt har de faktiskt gjort ett riktigt stort misstag. Stolarna sitter ihop! Det innebär att om någon gungar runt och släpper loss, bredvid och en bit bort, får man ta del av det antingen man vill eller inte och det är bara att hoppas att det gungas i takt. I en konsertsal är det svårt att inte ryckas med och det svängde bra igår på scenen och då svängde det till i stolarna också, men jag överlevde. Det är mycket värre på Malmö Arena. Där är jag väldigt noga när jag väljer plats. Absolut inte rad 1-10 för då blir man nästan sjösjuk. Det är fullt liv i hela raden när någon hoppar runt i stolen. Men raderna ovanför – då snackar vi om en annan anläggning i Malmö som håller världsklass.
På lördag släcker jag ner underhållningskontot för i år. Då är jag inbokad på Tommy Körbergs julkonsert på Malmö Live och sedan är det slut för i år. Nästa evenemang jag har inskrivet i kalendern är Billy Elliot på Malmö Opera i februari – cannot wait!! – och därefter är det My Fair Lady, även det på Malmö Opera. Sedan får vi se vad det blir mer. Jersey Boys i Stockholm hade jag gärna sett. Funderar på om jag ska åka upp till huvudstaden i samband med Sköldkörtelföreningens årsmöte i mars och samtidigt boka in grabbarna på Chinateatern. Jag undviker TV-reklam i det längsta, men just de här sjönsjungande herrarna har jag inte kunnat undvika. Vi får se!