Acceptera sin trötthet? Aldrig i livet!

För en tid sedan nämnde jag något om en sköldkörtelpatient som hört av sig om att hon har rätt normala värden, men ett TPO på drygt 200. Vårdcentralen remitterade henne till endokrinologen på sjukhuset här i Malmö och igår var hon där. Hon skriver så här:

Levaxin blev det. 50 mg. Fick också en föreläsning om hur viktigt det är att acceptera sin trötthet. De flesta kvinnor som känner som jag blir hjälpta av att inte tänka så mycket på hur man mår eller varför. Jag fick också rekommendationen att välja mina tankar. Att fokusera på det som är positivt istället för att bara se det negativa. Han frågade också om jag kände mig deprimerad och om jag tagit upp med min läkare att jag är ledsen ibland …

Antar att jag ska ta Levaxin, eller vad säger du? Kanske märker jag skillnad. Vågar jag ta tillsammans med jod och cortex? Jag berättade i alla fall för läkaren att jag uteslutit all jod de senaste tolv åren och då glimmade han till och sa att jod kunde jag definitivt ta och att det var nödvändigt … så ja -han blev lite mildare mot slutet (efter att faktiskt ha slagit näven i bordet – bokstavligen – och sagt att om det bara var sköldkörteln jag ville prata om så skulle det vara avklarat på två minuter. Han sa “jag har en plan för din sköldkörtel också -men vill försöka se det lite holistiskt”. Det tycker jag var lite mänskligt ändå.

Kommer inte att behöva gå dit mer – fortsatt kontakt kommer nu att ske med min läkare på vårdcentralen.

KOMMENTARER: Har man TPO på drygt 200 ska man äta Levaxin. Nu vet jag att just den här patienten har ätit Levaxin tidigare, men att hon mådde dåligt av det. Men jag tycker ändå att hon ska försöka igen. För länge sedan hade hon hög ämnesomsättning, men vägrade slå ut sköldkörteln med hjälp av att dricka jod och fick istället ”bromsmedicin” och kompletterade med Levaxin. För två år sedan hade hon hjärninneinflammation och detta är något som läkarna snöat in på, men nu är det i alla fall konstaterat att hon har ett väldigt högt ”inflammationsvärde” i sköldkörteln och det måste bromsas.

Hon har också ätit ett par kurer kortison och mådde då bättre.

Om man har en inflammation i sköldkörteln sägs det att man inte ska äta jod. Läkaren tycker att hon kan göra det, men jag hade aldrig gått på rent jod i form av droppar eller liknande. Däremot hade jag saltat normalt med salt som innehåller jod och jag hade ätit mat som innehåller jod.

Om läkaren har en plan för hennes sköldkörtelbehandling tycker jag att det är konstigt att man lämnar patienten och låter vårdcentralen ha den fortsatta kontakten. Om jag varit patienten på sjukhuset igår hade jag protesterat och sagt att ”VC kan inget om detta och jag vill fortsätta att vara patient här”. Eftersom patienten har en historia av sköldkörtelsjukdom anser jag att hon ska fortsätta vara patient på sjukhuset. Att VC inte satte in Levaxin med ett så högt TPO som drygt 200 visar att de har noll koll.

Att en läkare säger att han vill tänka holistiskt är mycket mer än bra, men det som står i patientens första stycke i texten ovan om att acceptera sin trötthet, att man inte ska tänka så mycket på hur man mår och att man kan välja sina tankar – ja, då har man aldrig befunnit sig i en sköldkörtelsjuk kropp. Det går f-n i mig inte att tänka bort den trötthet som sköldkörtelsjukdom orsakar.