Igår var jag på hugget och när jag sedan blev uppringd av en sköldkörtelpatient norr om Hallandsåsen blev jag upprörd. Så upprörd att jag även skickade henne ett mail sedan.
Hon mådde inte bra, hade medicinerat med Levaxin 50 mg ett år och märkte ingen förbättring, hon ville slänga tabletterna medan en läkare tyckte att hon skulle höja till 75. Sedan började vi prata om maten hon åt. Jag fick veta att hon var vegetarian, men att hon nästan inte åt några grönsaker. Hennes kost bestod egentligen endast av yoghurt och müsli. Hon hade en 22-årig dotter som bodde hemma och som också var vegetarian och som tyckte om att laga mat och verkade kunna en del, men det tog inte kvinnan jag talade med vara på. Hon sa “jag tycker inte om bönor och linser och jag äter nästan inga grönsaker mer än potatis, tomater och majs”.
– Men, sa jag, äter du B12?
Det visste hon inte vad det var. Järn och Hb hade hon noll koll på och sköldkörtelvärdena visste hon inte mycket om heller.
– Men snälla, sa jag, du kan inte vara vegetarian och inte ha koll på vad maten innehåller och vad du behöver äta istället. Du kan INTE hålla på att äta yoghurt och müsli!!!!
Hon räknade upp en förfärlig massa mat som hon inte tyckte om och det slutade med att jag sa till henne att hon inte kan kalla sig vegetarian utan att hon var matvägrare.
I mailet jag sedan skrev till henne kunde jag inte hejda mig utan jag drog på alla växlar och tyckte att hon hade ett barnsligt beteende “tycker inte om, vill inte ha”, att hon misshandlar sig själv, är nonchalant, oroar sina barn, att någon annan inte kan göra jobbet åt henne, att det handlar om hennes liv och att inga tabletter i världen kan hjälpa henne om kosten bara består av yoghurt och müsli. Jag bad henne sluta med gluten (pasta är skitmat sa jag), övergå till Oatlys Havredryck, slänga müslin och äta den mat som dottern lagar om hon inte orkar ta tag i det själv.
Jag vill berätta detta för att få eventuella andra att förstå att du i många fall mår som du äter. Man kan välja att se mat som ett steg på vägen till en godare hälsa. Det finns två saker jag absolut inte äter och det är vita bönor i tomatsås och välling (när jag och min syster bodde hemma och hon fick för sig att hon skulle koka välling fick jag gå ut, jag blir spyfärdig av till och med lukten!), men att vara vuxen, må skit, påstå sig vara vegetarian och inte äta 10 av 10 grönsaker och inte förstå att linser och bönor får man äta även om det inte är det allra bästa man vet, är att tro att hälsa kommer av sig själv. Det gör den INTE, man måste jobba hårt för att få må bra – en del måste jobba ännu hårdare än andra. To bad, men så är det.
Själv snor jag runt som en skållad råtta för att få må så bra som möjligt. Jag kan bli otroligt trött på det, men jag vill må 120 % varenda dag och det får jag inte gratis. Det är hårt arbete bakom och jag lyckas inte alltid, men jag försöker.
Jag kände med dig i din ilska att jag var tvungen att kommentera. Jag är också sköldkörtelsjuk och anser att maten är a och o, men ibland håller inte vänner o familj med om det. Jag har inte slutat äta gluten för jag vill kunna äta vanligt bröd till frukost men det största rådet jag har märkt är att äta på bestämda tider (det gäller ju i viss mån alla människor). Det ligger väl lite i det att “du är dig själv närmast”. Slutligen får jag ge dig en eloge till allt du engagerar dig i och skriver mejl och ringer till olika folk för att fler ska få upp ögonen för sköldpaddor. Heja dig! Önskar dig en skön sommar 🙂 /Lin
Tack för ditt bidrag till bloggen!
När det gäller “vanligt” bröd till frukost så kan du äta bovetefrallor och det går inte att skilja dem från “vanligt” bröd. Jag bakade en plåt frallor igår och det blir jättebra!!! Å absolut superenkla att göra. Inget mäkk och dessutom likadana efter ett besök i frysen! Bara att vispa ihop, rulla eller klicka ut. Jag har en receptbok kvar för självkostnadspriset 300 kronor och då får du massor av bra recept och flera just på bröd. Jag älskar bröd!
Jag förstår verkligen din frustration och din önskan att hjälpa, men jag tror tyvärr att din utskällning kan ha precis motsatt effekt och därmed ha fördröjt den här kvinnans resa mot bättre hälsa. Vi är väldigt många som inte svarar bra på så kallad “tough love”, man behöver bemöta oss med lyhördhet och stöttning, ge alternativ till vårt nuvarande handlande utan att bli tvingande, uppmuntra även de minsta framstegen och till viss del minska betydelsen av “misslyckanden”. Det kan vara väldigt svårt för en person som svarar väl på tough love att behandla andra med sådana silkesvantar och vad vissa skulle kalla daltande, men vill man genuint hjälpa, så behöver man lära sig det också. Jag hoppas verkligen att du ändå nått fram till den här kvinnan och att hon nu är på väg mot ett hälsosammare liv. 🙂
Om man vänder sig till mig får man höra sanningen antingen man vill eller inte.
Vill man köra med silkesvantar, mes och klet finns det säkert andra som kan ställa upp.