Sista helgen i april 2013 började jag äta kortison i form av Prednisolon. Detta lilla tillskott till arsenalen “bekämpa allt ont” gjorde underverk med reumatismen, men hade nog också en positiv inverkan på sköldkörteln.
När man börjar med kortison måste man också trappa ner. Det har jag hållit på med lääänge, men sedan två veckor tillbaka tar jag inte ens en liten del av ett piller. Jag började med 7,5 mg. Efter några månader gick jag ner till 5, men där fick jag ligga kvar länge. Sedan sensommaren har jag legat på 2,5 och sedan gick jag ner till 1,25 och sedan 0,75.
När jag minskade för fort började fingrarna svullna igen och det märktes inom 2-3 dagar om det var fara på taket, men nu har de hållit sig i skinnet i två veckor och det har aldrig hänt under den här resan innan. Jag provar en ring morgon och kväll för att kolla läget. Om den nästan går på helt som vanligt på morgonen är det ok, går den på så att det visslar om det på kvällen är lyckan gjord. Det behövs som sagt inte så mycket för att roa en del …