Jag var på utflykt till Göteborg igår. Målet för resan var Kristina från Duvemåla på GöteborgsOperan och jag gick verkligen inte därifrån besviken. Snarare uppfylld.
Uppsättningen var den som spelades 2012 på Svenska Teatern i Helsingfors och när jag bokade biljetten till Göteborg var jag lite betänksam på det här om finlandssvenskan skulle framträda. Jag hade inte behövt vara orolig, men ett störande moment var det.
Kristina spelas av Maria Ylipää och Ulrika av Birthe Wingren och där klingar det fiiiiinskaaaa emellanåt, men de hade stämmor som fick det att knottra sig på huden så jag stod ut, men det är klart – när “kära” blir “tjäääraaa” så att även t:et hörs och “själ” blir “kjell” med t i början så vred jag mig lätt och tänkte på mitt egna småländska idiom och musikalens ursprung. Där känns det liiite konstigt.
Stundtals var det också svårt att uppfatta överhuvudtaget vad Kristina sjöng och det var inte bara jag som upplevde det. Jag hörde i foajén att det pratades om detta bland andra. Men som det ändå sjöngs!! Det var fullsatt och vi satt där som tända ljus i fyra timmar. Första akten varade två timmar och det var inte tråkigt eller långsamt någon gång. Andra akten innehöll musikmässigt lite mer action och den ena välkända melodin efter den andra radades upp. Mest applåder fick utan tvekan Oskar Nilsson som Robert när han sjöng Guldet blev till sand. Han gjorde det otroligt bra och jag kan inte tänka mig att en enda saknade Peter Jöback. Inte en enda.
Scenografin var i sin enkelhet lysande. I halva första akten var det stora stenar som låg på scenen och rök sprutades ut så att tankarna förflyttades till ett Småland där älvorna dansar över stock och sten. Andra hälften i första akten bestod av en repstege, en mast med bom, en trappa och några Amerikakoffertar. Jag tycker om det enkla. Det lämnar en del till den egna fantastin och när de utropade “land i sikte” var det inte på något vis svårt att sätta sig in i hur det förmodligen kändes för våra släktingar inte så långt tillbaka i tiden när de lämnade allt här hemma för att bege sig till något som man trodde var bättre. Associationerna till dagens samhälle och den invandring som råder idag var heller inte svår att frambringa. Dagens invandrare till Sverige är dåtidens utvandring för våra släktingar. Vi borde kanske tänka lite mer på det när vi möter alla tiggare. För jag kan inte tro att särskilt många lämnar sina hemländer och allt det trygga de är vana vid för att det skulle vara så kul här. Vi svenskar färdades över Atlanten för att vi sökte något bättre – jag tror inte att det är så mycket annorlunda idag.
Andra akten bestod av en upphöjd åker där axet reste sig – precis som vid uppsättningen i Malmö – och det var fräckt gjort. Så mycket mer än en några stenar och en åker behövs inte när man gör Kristina från Duvemåla. I sista scenen halvligger Kristina i Karl Oskars famn och så sjunger hon I gott bevar så att vi gråter hela bunten. Maria Ylipää har nog övat hemma i soffan på sista stavelserna och sista andetaget innan Kristina dör.
Jag ger Kristina från Duvemåla nio av tio. Jag kan inte ge tio för att finlandssvenskan lyste igenom på en del ställen. Kristina från Duvemåla är genuin svensk historia – jag hoppas att alla begriper vilka musikaliska genier Björn Ulvaeus och Benny Andersson är som fått till en sådan här sak – och då blir det svårt att acceptera utländsk brytning, men bortser man från det så var det en solklar 10:a och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att se Kristina från Duvemåla igen.
I övrigt vill jag säga att GöteborgsOperan är en fantastiskt trevlig anläggning. Man sitter bra, man hör bra, läget är suveränt och välorganiserat är det. Fler toaletter kunde man önska sig, men man kan som bekant inte få allt.
Jag var på Casino Cosmopol innan föreställningen och åt bjudbrunch. Den var också mycket bra. Jag kunde inte äta allt för att jag som bekant inte äter gluten och gör mitt yttersta för att undvika produkter från kossan, men det jag åt var gott. Dessertbuffén hoppade jag över helt och hållet, men du som vill ha sådan mat har mycket att välja bland även där.
Det är krypavstånd mellan tåget, casinot och operan – en väl använd söndag kan man säga, och får du chansen att åka på en tur till Göteborg ska du absolut ta den. Och får du inte den kan du ta saken i egna händer och aktivera dig. Låt inte latmasken komma och bita dig! You only live once – enjoy it!