Om du följer mig på Twitter har du sett att jag inhandlat en biljett till Kristina från Duvemåla på GöteborgsOperan. Den 2 november bänkar jag mig på rad 7 och jag förväntar mig något utöver det vanliga.
Jag såg Kristina från Duvemåla här i Malmö i november 1995, men minnet från den föreställningen är rätt så dåligt av någon anledning. Att “gräset” växte upp genom scengolvet kommer jag dock ihåg. Och att det snöade groteskt mycket ute. Min syster och en kompis skulle komma ner från Småland för att följa med mig på teatern, men de kunde inte lämna hemmet. Att köra var absolut inte att tänka på och tågen gick med mycket stora förseningar om de överhuvudtaget gick. Jag sålde deras biljetter till en dam som inte kunde ta sig hem till Göteborg på grund av snön.
Att vara hemma i musiken innan man bänkar sig ger föreställningen en extra dimension och jag har nu börjat köra skivorna med Kristina från Duvemåla i bilen till och från jobbet. Idag tryckte jag in skiva nummer 3 i CD-spelaren och ut strömmade Präriens Drottning. Attans vilka begåvade grabbar Björn & Benny är.
Det är tredje året i rad jag gör en höstutflykt till Göteborg för att gå på operan. Det stället är fantastiskt trevligt att besöka måsta jag säga. För två år sedan såg jag Chess på svenska och det var en föreställning så bra att håret reste sig på armarna. Förra året såg jag La Cage aux Folles och den gången bjöds vi på ett Luciatåg i foajén också – väldigt stämningsfullt och trevligt.
Att kvista till Göteborg över dagen för en eftermiddagsföreställning är piece of cake. Absolut inget man ska dra sig för och tåget stannar så nära operan att man går emellan på fem minuter. För övrigt gillar jag läget på operan skarpt – alldeles vid vattnet. Jättefint!