Mobilia, köpcenter här i Malmö, nyöppnade efter en längre tids renovering i veckan och jag körde en vända dit nu i kväll för det var en grej jag skulle kolla. Jag gillar Mobilia. Gratis parkering, inte så långt att gå och stort urval på alla möjliga butiker. Emporia vid Malmö Arena, ett år nu i höst, är jag aldrig på. Jag trivs inte alls med det stället. Glassfabriken utanför Willys/ICA är det enda som är bra.
ICA Malmborgs har varit ensam mataffär på Mobilia i alla år. Nu har även Willys fått en hörna och jag ville kolla läget så jag gick dit. Jag passerade ett slags torg på vägen där det var parkering förr och jag måste säga att det ser trevligt ut med fontän och grönt gräs. Mycket folk var det i rörelse också och jag skulle tro att det går rätt bra för butikerna.
Willys hade en imponerande påläggsdisk. Jag har aldrig sett en sådan disk innan tror jag. Det hängde hur mycket pålägg som helst innanför glasdörrar. Vissa grejer i grönsaksväg hade tagit slut – squash bland annat. Jag skulle ha rödbetor, sötpotatis och papaya.
Vid kassan började cirkusen – eller egentligen var det cirkus i hela butiken. Många kunder och många barn som föräldrarna inte hade pli på. Det var ett himla hallå och barn sprang runt i gångarna. Sådant där gillar jag INTE! Så jag tog snabbt det jag skulle ha och ställde mig i kassan med en stor skylt där det stod “Kontantfri kassa”. Det betyder att man måste betala med kort. Men folk ser inte hur stor skyltar man än sätter. Varannan kassa hade skylten “Kontantfri kassa”. Kanske hade det varit smartare att skriva “Endast kortbetalning” för folk ser inte längre än Kontant, om de ens ser det, och tänker inte längre än näsan räcker. Tjejen före mig hade inte sett. Ett skrikigt spädbarn hade hon med sig också. Så när hon skulle betala med en hundralapp kunde hon inte betala. Cirkusen drog igång. Killen i kassan hade nog inte jobbat där längre än sedan i torsdags. Han pekade att hon skulle ta kvittot och gå till kassan bakom honom, men det ville inte den kassörskan som pekade åt andra hållet. Å inte vet jag hur mycket kunden förstod.
Sedan var det dags för mig. Då hade jag nästan redan fått spader. Så lyfter killen i kassan påsen med RÖDBETOR och frågar vad det är. Alltså! Får de inte lära sig hemma vad det är vi stoppar i magen så får min själ skolorna se till att folk får utbildning. Att inte veta hur en rödbeta ser ut – och särskilt när man jobbar i en speceributik – är faktiskt under all kritik. När han sedan kom till sötpotatisen var jag förberedd och även papaya fick jag upplysa om. Det tycker jag är ok. Man måste nog var rätt insatt i grönsaker för att känna till att det finns något som heter sötpotatis och att skilja på en mango och en papaya kan nog inte så många 25-åriga killar, men en RÖDBETA!!!
Paret efter mig hade inte heller läst på skylten och hade bara kontanter med sig. Ändå hade de stått bakom mig i en kvart och haft all tid i världen att hänga med i omvärlden.
Kassakillen gick nog hem ikväll och var helt slut i rutan. Förutom ljudet av alla hojtande barn upplevde jag ljudet som sådant störande – de får nog sätta någon slag ljudisolering där för annars blir personalen miljöskadade om de ska gå omkring där varenda dag.