Jag har även roat mig med att titta på utvecklingen av Liothyronin de senaste sex åren. 2006 fick 1.175 patienter Liothyronin på recept. Av dessa var 1.042 kvinnor och resten män – hela 133 stycken minsann (hela riket).
Sex år senare har läkarna insett att det kan vara på sin plats att skriva ut Liothyronin och 2012 var det istället 3.391 patienter som fick hormonet T3 i sin hand – 2.994 kvinnor 397 män. Man kan väl rätt enkelt konstatera att det här med sköldkörtelsjukdomar är någon som vi kvinnor får stå ut med i första hand. Ingen jämlikhet här inte.
Ytterligare en synpunkt: under dessa år har möjligheten till att få licenspreparatet försämrats, samtigt med hårdare sjukskrivningsregler, och därmed krav på att få människor arbetsförmögna – en del av ökningen av Liothyronin?
Har den verkligen försämrats? Inte att Läkemedelsverket säger nej då utan att läkarna är så negativa? Apoteket sa förra gången jag var där och hämtade ut Armour Thyroid att det är de som tar hand om förlängningen av licensen. Vilket jag tolkade som att är den en gång godkänd så behöver inte läkaren göra något mer utan bara se till att det finns ett recept.
Just det, läkarna är negativt inställda – och egentligen varför? Det finns inga studier så påvisar fördelen med NDT, men finns det studier som säger att Levaxin är bra – eller alls bättre?