I Dagens Industri kan vi idag också läsa om utbrett matfusk på restaurangerna. Sorgliga historier.
Otaliga såser, röror och efterrätter vispas ihop med hjälp av pulvermix. Kött kommer ofta fryst och färdigskuret och kan ha drygats ut med både vatten och billig stärkelse. Kanske härstammar kycklingen från de jättelika thailändska fågelfabrikerna, där djuren föds upp under villkor som aldrig skulle accepteras i Sverige. Osten på pizzan kan vara en smältprodukt som i ytterst liten utsträckning består av någon mejerivara. Och om brödet på ett kafé uppges komma från “eget bageri” kan det ligga 725 kilometer bort.
I Sydafrika för några år sedan beställde jag sjötunga, men det som kom in var min själ inte sjötunga och jag protesterade. Den påstods komma från Nya Zealand och då ser den ut så. Bullshit. Det blev tjafs om notan och dricksen och servitrisen blev förbannad.
För ett par år sedan var jag och ex-maken på en restaurang på Regementsgatan här i Malmö. Den var lite lätt omgjord och skulle ha någon slags invigning dagen därpå. Då är man på hugget kan man tro. På menyn fanns friterad spätta och jag blev sugen på det. Den gick inte att äta. En liten ynka bit som var som betong efter friteringen och jag ifrågasatte varför man serverar något sådant. Den kom som helfabrikat och inget restaurangen gör själv – mer än värmer upp. Vidrigt.
Står det grönsaksbiff på menyn frågar jag om de gör den själva. Jag fick ett helfabrikat på ett annat ställe här i stan för något år sedan. Gör de inte biffen själva väljer jag något att äta. Jag betalar inte för att gå ut och äta något jag kan köpa på ICA och steka själv.
På Comfort Hotel i januari fick jag panerad torsk. Jag har aldrig någonsin sett så mycket panering. Helt sjukt var det! Jag ifrågasatte den enorma mängd ströbröd, fick ett knasigt svar och det slutade med att jag fick middag för två som kompensation. Vi måste våga säga ifrån när det serveras mat som inte ska serveras vare sig vi blir bjudna eller betala själva.