Idag har jag minsann mina allra minsta skor på mig. Det hade absolut inte varit möjligt för två månader sedan.
Jag kan också sedan ett par veckor tillbaka böja pek- och långfingrar helt. Jag får ta i, men jag kan böja dem. Det är lycka det!
Ringarna däremot går inte på de fingrar där de är tänkta – än – men det känns som om jag gör framsteg nästan varannan dag 😉 Återbesök hos läkaren torsdag nästa vecka. Då har det passerat 11 veckor sedan jag började medicinera med Methotrexate och Prednisolon.