Hej!
Läser din artikel idag om På-spåret-vinnaren Ellinor. Man blir inte frisk när man har en sjukdom i sköldkörteln. En bit ner står det visserligen att det är en kronisk sjukdom, men det är en j-t eländig kronisk sjukdom.
Jag blev sjuk för drygt tio år sedan. Jag gick i två år med en abnorm trötthet. Jag som i normala fall började dagen med 35-50 minuters löpning, hade energi för två fotbollslag och aldrig var sjuk. En dag orkade jag ingenting längre. Totalt slut. Inte trött så att jag ville sova – det blir de flesta – jag var trött i kroppen. En gång stod jag vid diskbänken och tänkte tanken “hur ska jag orka flytta den där ProViva-förpackningen från ena sidan diskhon till en andra”.
Läkarna hittade inget fel. Mitt TSH hade inte passerat 4,0 som då var gränsen för frisk och sjuk. De litar blint på blodprover och hör inte vad patienterna säger. När det hade stigit till 4,6-4,7 gick de med på att det kanske möjligen kunde vara sjukdom i sköldkörteln. Just det. Sedan fick jag Levaxin. Å det är INTE Guds gåva till mänskligheten. För många är det rena sockerpiller. Jag märkte skillnaden efter ett halvt piller på 25 mikrogram. Men det där planar ut. Jag sattes på 25 mikrogram och fick höra “kom tillbaka efter ett år”. Efter två månader var jag lika sjuk igen och tjatade mig till en tid efter ett halvår. Då fick jag 25 mikrogram till. Hade jag inte tjatat hade jag väntat in det där året och det där året hade varit helvetet på jorden. Då där höll det på. Jag fick tjata för att få kontroller. Sedan fick jag tjafsa för att få tillägg av rent T3. Levaxin är hormonet T4 som ska omvandlas till T3 = energi i kroppen, men det gör det inte alltid och då tillsätter man rent T3. En del läkare tror att det är licensbelagt … Samma tillverkare som Levaxin, dvs Nycomed. Nötter är de till att vara dåligt pålästa. Asförbannade blir vi patienter. De leker med våra liv.
Efter tre-fyra år med Levaxin och ytterligare två med Liothyronin (som gjorde en avsevärd skillnad till det bättre!!!) tjatade jag mig till Armour Thyroid som är licensbelagt för att det amerikanska läkemedelsföretaget inte ansökt om licens att få sälja det i Sverige. Att det är licensbelagt innebär alltså inte att det är något hokus-pokus som en del läkare också tror. Att få Armour Thyroid var som att komma tillbaka till livet. Det är som att gå från 2 till 10 på två röda sekunder. Jag har ätit det nu sedan april 2009 och jag har återvänt till livet. Jag fick det tillbaka. Jag är gränslöst tacksam för det. Det händer att jag får dippar, men med Levaxin dippade jag hela tiden. Det är skamligt att det ska vara så svårt att få prova Armour Thyroid. Läkarna vill inte lyssna. De här pillerna kostar ca 750 kronor burken. Levaxin 75 kronor. Jag vet inte om det är där skon klämmer. Men att vara obehandlad eller felbehandlad sköldpadda – som jag kallar oss – är inget liv. Läkarna tar långsamt död på oss.
Jag började blogga om hur det är att vara sköldpadda på Expressen för sju år sedan. När läsarbloggarna togs bort började jag skriva under egen domän istället. Jag har för närvarande i snitt 72 besök per dag. Det är många med tanke på det tråkiga ämnet. Nu när jag mår mer normalt handlar det mest om andra saker, men jag värnar i första hand om de sköldkörtelsjuka. Förra året körde jag en enkätserie – du hittar den på bloggen också. Det är skrämmande hur det kan påstås att sjukdom i sköldkörteln är en enkel åtkomma och att diagnosen är enkel att ställa. Från enkäten:
Hur hur långt tid tog det innan du fick diagnos?
51 personer svarade.
Detta är en rysare. 49 % fick vänta i SJU ÅR eller längre på en diagnos. 15 % fick diagnos direkt! Å sedan har vi två kategorier på 8 % – de som har alla symptom men ingen diagnos och de som fick vänta två år. På 6 % hamnar de som fick diagnos inom sex år och de som fick inom fem år. De som fick vänta tre år är 4 % och sedan har vi 2 % patienter som fått vänta fyra respektive sex år. Men att 49 % anger att de fått vänta sju år eller längre, det är – ja, jag finner inte ord!
Hur många läkare har du besökt med anledning av din sköldkörtel?
44 personer svarade.
Resultatet är mycket dåligt för svensk sjukvård. 30 % svarade att de besökt FLER ÄN TIO LÄKARE! Mitt egen svar här är fem. 11 % svarar att man besökt 3, 6 eller 7 läkare. 9 % svarar att man besökt 2, 4 eller 5 läkare. 2 % svarar att man besökt åtta olika läkare och sju procent hade tur, dvs de har bara träffat en läkare för ”denna enkla åkomma”. Det är ett pinsamt resultat detta. Vad gör de på läkarlinjen egentligen?
Gå gärna in på bloggen och lär dig mer – och tack för att du skriver om detta. Det kan inte nog ventileras!! Dessutom tror jag med bestämdhet att om läkarna hörde lite mer på sina patienter skulle sjukfrånvaron minska. Det är enklare att avfärda patienterna med att de är utbrända än att ställa in dem på rätt dos sköldkörtelmedicin. Under de där två åren innan jag hade diagnosen frågade min läkare på företagshälsovården mig om jag var flygrädd eller rädd för mina arbetskamrater när jag var så astrött att jag inte orkade flyga till Stockholm för jobbets räkning. Flygrädd? Rädd för mina arbetskamrater? Vilket hån!
KOMMENTAR: Maila gärna din historia till Frida Bergsten på Expressen så får hon se hur verkligheten ser ut.