Efter jobbet idag var jag på fotvård. Jag hade köpt två gånger hos en fotvårdare i krokarna kring Jägersro via Groupon. Jag inhandlade besöken i juli, men sedan har det dröjt innan jag kommit till skott. Mitt andra besök är inbokat nu i alla fall. I april. Det kan man kalla lång framförhållning i kalendern. 😉
Men hur det var så halkade vi in på ett samtalsämne där jag sa att jag har en sköldkörtelsjukdom. Å det visade sig att hon som tog hand om mig också har det. Man blir ödmjuk inför människor och livet när man möter en person som jag mötte idag.
Invandrad från östra Europa, egen företagare och varit fotvårdare i 17 år, sålt 250 Groupon x 2 besök för en väldigt liten peng och sköldkörtelsjuk ovanpå det. Levaxin funkade hyggligt tills hon kom i klimateriet och när hon sedan tog sprutan mot svininfluensa så har det bara varit elände med kroppen. Hon vaknar på morgonen och tröttare än när hon gick och lade sig, ont överallt och som sagt eget företag och patienter att ta hand om. Hon känner sig inte vaken i huvudet.
Jag vet vilken mardröm det är att vakna på morgonen och må riktigt pyton, släpa sig till jobbet och veta att man måste genomlida dagen. Å i hennes fall för att man har patienter inbokade så att verksamheten snurrar på. Jag led med henne och förstod precis vad hon sa. Jag har varit där själv.
Vårdcentral hade hon nyligen bytt. Det första stället skickade henne till psykolog och ville att hon skulle träffa kurator också och undrade om hon funderat på självmord, en patetisk fråga förstod jag på henne. Hon orkade inte tjafsa utan gick till psykologen bara för att få tyst på läkaren. Psykologen konstaterade redan efter två minuter att det inte var något psykiskt fel på henne och skrev ett utlåtande som läkaren inte bryr sig om utan vill sätta henne på antidepp.
Det är hemskt och det gör ont att höra sådant här. Samhället lägger resurserna på fel ställe. Varför försöka få in patienten på ett spår som inte leder någonstans? Varför det här eviga babblandet att det är fel i huvudet istället för att ta in det patienten säger “jag är inte deprimerad”.
Jag hänvisade henne till min “fottryckare” med akupunktur och reflexologi. Hon har redan provat allt annat lät det som. Jag hoppas att hon ringer Ildiko på måndag och bokar en tid.
Hej på dig om du läser detta och tack för idag! Kämpa på, ge dig inte. Begär kopior på dina provsvar och kräv att få testa Armour Thyroid. Säg att det är din kropp, att du har ansvar för att den och att det är billigare för samhället att låta dig prova det än skicka runt dig på en massa undersökningar som ändå inte ger något. Ring Ildiko på måndag! Jag tror att du hittar en själsfrände där.