Hej!
Idag var jag och tog kontrollprover. Slutet av september bestämde vi när jag var hos dig i mitten av juni.
Det är gått JÄTTEBRA!! Det har inte varit någon transportsträcka utan redan första dagen var bättre. Andra dagen spelade jag mitt livs golf. Så många poäng att jag inte ens kunde sänka mitt hcp så mycket. Det finns en gräns för hur mycket man kan sänka sig 😉
Allvarligt talat: det har funkat över förväntan. Jag hade ett “anfall” efter sju veckor som varade 1,5 dag. Vid nio veckor var det en pärs också på ca fem dagar och vid 11,5 hade jag en körare också och förra torsdagen – en vecka sedan – var inte kul heller. Förmiddagen var skit, men fram emot eftermiddagen var jag hyggligt normal igen.
Jag hade fyra semesterveckor under sommaren. 18 golfrundor blev det under den tiden (alla var inte 18 hål – några 9-hålare och ett par 12:or). En 18-hålare fick avbrytas för att kroppen inte ville vara med. Min golfpartner tog beslutet – jag vill inte ge mig i första taget utan kämpar på, men han ville inte spela med “en invalid” – han såg på mig att jag var långt från min normala kapacitet. Du tycker att alla hypotyreota personer kan spela golf, men det kan man inte ser du. Får man ett sådant där trötthetsanfall så orkar man inte vrida runt kroppen som man ska göra. Det blir bara fjuttiga “kanindödare” då – det är OMÖJLIGT att synka kroppen i aktiviteter då.
Jag tog upp löpträningen i början av juli. Det räckte med ett par gånger så orkade jag rundor på 40 minuter. När jag haft de trötta dagarna har det bara blivit en kortare promenad. Det är en sådan skillnad när jag får ett sådant där “anfall”. Jag blir en snigel. Bara att flytta ena foten efter den andra är pest. Sedan jag tog upp löpningen har det blivit ett par rundor i veckan ungefär, några undantag. Yoga ägnar jag mig åt också. Varje dag sedan juli i princip. Syftet med det är att bli en bättre golfare, men det känns som om det har andra funktioner att fylla också. Numera gör jag “kamelen” utan problem och faktiskt kan jag även stå på ett ben och blunda. Inte lika länge som när jag tittar, men jag märkte igår att jag numera även kan blunda under en-bens-positionen.
Med Armour Thyroid ligger jag på en jämn nivå i kroppen på ett helt annat vis än med Levaxin. Att jag märkte skillnad redan dag 1 är rätt symptomatiskt för mig också. När jag tidigare varit ohyggligt utslagen och tagit en extra smula piller så har jag märkt förbättringen bums. Likdant verkar det vara åt andra hållet. När jag åt Levaxin kände jag hur kroppen gick igång efter en halvtimma efter intaget. Med Armour Thyroid är jag likadan under hela dygnet.
Jag var och hämtade ut de två sista burkarna på receptet idag på väg från provtagningen. Så jag behöver ett nytt recept. Ska försöka komma ihåg det tills telefonmötet den 8 oktober. Licensen går ut den 21 december tror jag de sa på Vårdapoteket så det är nog lika bra att förnya det också. Två burkar räcker 100 dagar.