Idag har det spelats golf. Inga stordåd idag heller, men bättre resultat idag än i onsdags. Kroppen är trött. Den har varit det nu ett tag. Det var kämpigt dagarna innan resan till Boston och där gick det, men kroppen har varit gladare. På torsdagen där vände det och torsdag eftermiddag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag var bra. Måndag och onsdag så bra att jag t o m testade mina nya löpskor på en intervallrunda under min morgonpromenad – sprang den mesta av tiden och där ändå knappt 5 km.
I torsdags var det inte bra. Jag skulle på en tillställning direkt efter jobbet, men fick ställa in den för att kunna gå på ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen och det var med tunga steg jag gick dit. Jag hade behövt ligga raklång. I fredags orkade jag inte skynda mig så jag kom först vid 9 till jobbet och trodde jag skulle bara göra det allra nödvändigaste, men det vände och från 11-tiden var det inga problem. På vägen hem var jag och lämnade in en jacka på kemtvätt och sedan och handlade och efter det dammsugning och diverse grejer.
Igår skulle vi spelat golf, men jag ställde in det. Istället blev det lunch på stan och sedan en vända till Plantagen. Växten planterades och sedan sov jag 2,5 timmar. Somnade sött vid 23 och sov till halv sex.
Idag blev det som sagt golf, men den vanliga styrkan i kroppen är borta och nu har jag sovit ett par timmar. Ska äta gorgonzolaspäckad lax till middag med blomkålsmos, men så många mer knop blir det inte idag.
I morgon kl 13 ska jag vara på det årliga besöket hos läkaren. Proverna tog jag samma vecka jag åkte till Boston. Som det känns nu så är det höjning på väg, men det kan jag inte tänka mig att läkaren tycker. Å jag för min del vill inte äta några mediciner överhuvudtaget, jag vill inte ha den här åkomman och tycker det är orättvist att jag drabbats. Jag vill ha tillbaka in kropp! Jag vill inte vara fånge någonstans. Så känner jag det när jag inte orkar som jag vill – att jag är fånge i min egen kropp. Det är inte kul. Det är liksom inte frågan om att man inte orkar som i att man inte har lust. Vill, vill man, men det finns ingen energi att ta av. Vedervärdig känsla är det. Hör ni det alla ni som inte förstår er på detta – vi vill, men vi kan inte för kroppens kugghjul funkar inte som de ska.