Jag har varit i Nice ett par dagar. SAS reade flygbiljetter och jag kunde inte motstå en tur på 48 timmar till staden där jag tillbringat tämligen många semestrar. För 1.261 svenska riksdaler kom jag både dit och hem. Jag begriper inte hur de får ihop det. Av de 1.261 kronorna är drygt hälften skatter och andra avgifter. Anette, får du någon lön eller?
I alla fall så har mina morgonpromenader varit förlagda till Promenade des Anglais och igår var jag uppe och ute strax efter kl 8, det var försent för att vara med om soluppgången, men IDAG!!! Idag pinnade jag ut kl 07.25. Då var det lite halvskumt, men oj vilken himmel. I öster färgade den uppåtgående solen himmeln orange och i väster var den syrénlila. Helt underbart fantastiskt! Vinden, i det närmaste obefintlig, krusade Medelhavet en liten gnutta och solen den steg och den steg. Jag gick ner och kände på vattnet och det var ljummet så efter en timmes promenad gick jag hem till hotellet och bytte om och gick ner till vattnet igen för ett dopp. Ingen större kraftansträngning. För dig som känner Nice så bodde jag bredvid Galeries Lafayette och därifrån till vattnet är det 400 meter.
Badskorna hade jag glömt hemma och sådana behövs. Stranden i Nice består av välformade och välputsade stenar, men de är rätt stora och när man har sådana babyfötter som jag har så är det VÄLDIGT obehagligt att ta sig ner i vattnet. Det gör ONT!! Jag som inte ens kan gå på marktegel utan att det känns ända ut i hårtopparna. Men det var värt lite smärta för oj, så skönt det var att dyka ner i böljan den blå! Det har jag levt på hela dagen! Att morgonpromenera och sedan ta sig ett dopp är tio på skalan över livskvalitet!
Jag har en väldig massa att säga om Nice och till min syster som var med på några av resorna dit vill jag säga – det var sig likt! Jag levde dock mer städat nu. DÅ var det livat dygnet runt. Dagen började vid halv elva med frukost på väg ner till stranden eller på stranden, bad, sol och bad och sol å sedan siesta innan det var dags att gå ut och äta och sedan traskade vi hemåt “early in the morning”. Värsta high-lifet körde vi dock i Monte Carlo där vi hade ett litet favvohotell (som passade plånboken) på en smal gata nära järnvägsstationen som då såg ut som ett förfallet getto. Det låg ett bageri mitt emot hotellet och de började slamra tidigt, men oj vad det luktade gott! Vin, mat och drinkar flödade och det var dans hela natten. Tjo, vad det var livat!