Min favoritkanal på radion är P1 och idag hade de i programmet Plånboken ett inslag om nätshopping av läkemedel. Marie Kerttu, utredare på Läkemedelsverket, var intervjuad. Dra fram tiden till 18:53.
Jag tänder på alla cylindrar när jag hör sådana här grejer som i Plånboken och jag har givetvis skickat ett mail till redaktionen. Jag skrev följande:
Jag lyssnar just nu på Plånboken och om att köpa läkemedel på nätet.
Jag är 2.000 procent emot det, men jag får många frågor om det. Jag bloggar om sköldkörtelsjukdomar och det finns alternativ till Levaxin, men första spärren är läkaren som är helt ointresserad av att lägga två minuter på att skriva en licensansökan och andra spärren är Läkemedelsverket.
Jag har varit sjuk i 12 år. Två år gick jag utan diagnos. Sedan fick jag Levaxin och efter det Liothyronin som komplement. Men det var våren 2009, när jag lyckades övertyga endokrinologen på sjukhuset i Malmö, som livet återvände. Det var som att gå från 2 till 10 på röda sekunder. Sedan har jag gjort mycket själv – slutat med allt från kossan, slutat med gluten, är noga med vad jag äter, kompletterar med Selen och Q10 – men attans vilken skillnad!!! Fler borde få prova, men Armour Thyroid, som jag äter, är licensbelagt för att leverantören inte ansökt om att få sälja i Sverige.
Jag får mail om läkemedel på nätet varenda dag!! Kategoriskt svarar jag att medicin köper man på apoteket och recept får man från läkaren. Men jag förstår att folk är desperata.
Läs väldigt gärna de här artiklarna som jag har skrivit i Medicinsk access:
- “Astrött och fången i sin egen kropp”
- “Okunniga läkare “tvingar” patienter till egenimport av Levaxin-alternativ”
417.849 patienter fick Levaxin eller Euthyrox under 2014. Siffran är antalet PATIENTER, inte recept. Till detta kommer ett mörkertal som är stort för att läkarna inte lyssnar och för att de inte är kapabla att ställa en diagnos. Depression, fibromyalgi, alzheimer – allt möjligt får jag rapporter om.
Nästa år har jag bloggat i nio år om sköldkörtelsjukdomar. Den 6 mars i år monterade jag in Google Analytics på bloggen. Jag har haft nästan 20.000 sidvisningar. Det är väääldigt mycket med tanke på det tråkiga ämnet. Men folk är så sjuka, de är desperata att få livet tillbaka, de söker med ljus och lykta. Om läkarna hörde vad vi sa och om Läkemedelsverket var lite mer frikostiga med att godkänna licenser hade vi fått ner ett ökande antal sjukskrivningar, patienten hade i många fall med största sannolikhet fått ett bättre liv, många familjer hade inte kraschat.
Det är vedervärdigt att vara obehandlad eller felbehandlad sköldkörtelpatient. Jag brukar säga att läkarna ta långsamt död på oss. Diabetes är också en endokrin sjukdom. De kommer under behandling fortare – vi däremot får kämpa som galningar för att bli trodda. Det är HEMSKT!
Fotnot: Sedan jag slutade med gluten för snart 1,5 år sedan har jag kunnat sänka min dos min sköldkörtelmedicin!
Jag har även twittrat det här inlägget till Sveriges Radio P1, Plånboken och Läkemedelsverket samt mailat utredaren på Läkemedelsverket som intervjuas i programmet. Vi måste se till att tala om att vi finns!